Story #163 – Limerick a la Österhof!
En glad liten skara från Hänt
får texter och bilder på pränt
men enligt en läcka
de tar sig en bläcka
när sidor till tryck de har sänt
Images
Story #162 – Brand New Boy
Excuse me love I’ve got something to tell you,
And it’s been bothering me for quite some time,
Don’t think that I don’t know what it is you do,
I know you’ve been looking me up, and want to be mine,
But it’s not enough to bat your eyelids,
Or look pretty sitting in silence,
Because you’ve got this reputation, and it falls before you,
You want a gentleman sure,
But I’m glad that I slept on the floor,
And you can’t be treated lady-like,
When you’ve got a brand new boy, every other night,
Excuse me darling I believe this is important,
I wouldn’t put it passed you to kneel in front of a line,
This is your life’s work, and it’s not distorted,
I’m trying to polish it a little, by making it rhyme,
And it’s not enough to sit there begging,
Or wishing for the perfect wedding,
Because you’ve got this reputation, and it really needs sortin’,
You want a gentleman sure,
But I’m glad that I slept on the floor,
And you can’t be treated lady-like,
When you’ve got a brand new boy, every other night,
I just wanted to let you know that just before,
Before you ever thought that there could be something more,
And I’m sorry to say your lips are tragedy,
A career as a poster-girl for sodomy,
You’ve got a reputation and a really dirty name,
I think it’s picture perfect so I’ll put it in a frame,
You’re a walking disaster, a walking disaster,
Please excuse my laughter,
You want a gentleman sure,
But I’m glad that I slept on the floor,
And you can’t be treated lady like,
When you’ve got yourself a brand new boy, every other night.
Story #161
Det var en gång en clementin och ett äpple. En dag gick dom i en vulkantunnel. Varje gång dom gick genom tunneln hamnade dom bak i tiden. När dom kom ut gick dom till där det snöade och där fans ett badhus där många människor badade. Där var det en vatten rutschkana. I den rutschkanan fanns vatten så man åkte jätte fort. Dom Cyklade ifrån badhuset till ett hus. Huset rasade direkt när dom kom. Så clementinen och äpplet blöder lite. Så då fick dom gå till doktorn. Doktorn lagade blodet.
Snipp snapp snut så var sagan slut.
CLAS 5ÅR
Story #160
A slender young woman with long black hair sitting in a comfy orange chair reading a book alone in a room at night one day builds up the courage to leave her room and go to town one night where she then meets a whimsical musician with dark hair and black glasses that plays guitar that inspires her to leave her comfy couch and orange chair by inspiring her to see the world with him.
Story #159
Bergsbestigarna från Botbygårdsvägen 1 stod inför en svår uppgift. Rakt från trottoaren på Botbygårdsvägen tornade den branta Nalleklippan upp. Den svåraste vägen till Skvallerbackens höga granar var via Nalleklippan. Den minsta bergsbestigaren hade kunnat springa runt till stigen som ledde till Skvallerbacken, men självklart skulle även hon få vara med på äventyret.
Jag placerade min fot i ett litet hack på klippan. Händerna trevade efter små sprickor, och försiktigt flyttade jag mig uppåt. Efter ett tag hörde jag den mellersta bergsbestigarens flåsande andetag under mig. Jag halade mig upp på den lena släta ytan uppe på Nalleklippan, vände mig om och hjälpte upp min efterföljare.
– Men jag då?
Minsta bergsbestigaren hade förtvivlan i rösten. Hennes korta ben nådde inte upp till det första lilla hacket. Det var bara att klättra ner igen, man lämnar inte sin kompis. Väl nere lyfte vi resolut den minsta bergbestigaren under armar och ben, puttade och baxade tills hon kom i rätt klätterposition. Hon klättrade. Nära toppen tog det stopp.
– Jag når inte över kanten!
-Jo då, försök!
– Jag kommer att ramla!
– Det får du inte, då blir du platt som en pankaka.
Det rådde viss oro bland de bergsbestigarna som stod där nere på den hårda asfalten. Mamma skulle inte vara glad om vi kom hem med en trasig lillasyster.
– Jag kommer och hjälper dig! Håll i!
Blixtsnabbt sprang jag upp till Skvallerbacken via stigen och kröp fram till den branta kanten på Nalleklippan. Jag räckte ner min hand och fick tag i armen på den minsta bergsbestigaren. Jag drog, hon klättrade, och upp kom hon!
– Sitt still, rör inte en fena! Vi kommer snart.
Fort sprang jag stigen ner medan den mellersta bergsbestigaren redan klättrade uppåt. Naturligtvis skulle även jag ta den rätta vägen upp.
Story #158
Jo and I were at the Cafe . Both enjoying a hot chocolate and a macaron, seated behind us were another family enjoying their time too, baby in pram Mum and Dad having a drink.
Then another patron made his way past them, up jumps the dad furious! I mean angry! I gotta say it, he was down right ticked that this 20 something pushed past them thus endangering their child, and I think you can appreciate that he let the trendy young blighter know it too.
“Little sensitive I thought” But it was now the time I needed to make the same journey, so I gave the pram a wide berth, and out of curiosity I shot a look over to see this darling Cherub that required such care, but the delightful progeny wasn’t even in the pram!
Story #157
Det hade snöat hela dagen, men mot kvällen blev det kallare, och nordanvinden drev bort molnen. Jag vadade i knähög snö över det öppna fältet där mammorna från Botbygårdsvägen 1 odlade sina grönsaker på sommaren. Det kalla månljuset fick snön att glittra som diamanter. Skogen framför mig kastade långa rastlösa skuggor över fältet, och över det lilla kapellet, som stod med lysande färggranna fönster vid skogskanten.
Varför lyste det i kapellet? Nyfiket smög jag närmare. Det hördes vacker musik. Jag gläntade försiktigt på den tunga dörren, och slank in i ljus och värme från hundratals levande ljus. En pojke med guldiga lockar och lysande, himmelsblå ögon stod längst fram vid altaret och sjöng så vackert, att jag inte kunde annat än sätta mig där på bänken närmast dörren. Pojken sjöng på ett främmande språk, men sången handlade om Maria, det hörde jag.
Hela tiden strömmade det in mer folk. En man och en kvinna höll varandra i handen och gled tyst fram för att sätta sig så nära sångaren som möjligt. En ung kvinna med långt hår och fotsid klänning stannade intill mig, lät sin blick glida över församlingen och suckade sedan djupt innan hon tog sin plats i den främsta bänkraden.
-Allida! Min älskade Allida!
En gammal man med brinnande ögon stod bredvid mig och viskade det främmande namnet en gång till, innan han flyttade sig snabbt till den unga kvinnan längst fram och kramade henne länge.
Den vackra sången hade nu övergått till något glatt. De klara tonerna pärlade upp mot kapellets mosaikfönster. Små och stora barn gled in. Jag undrade varför de inte hade någon vuxen med sig. Ett av barnen skrattade till, viskade:
-Mormor och Morfar, och sprang sedan till den unga kvinnan och gamla mannen, som hade kramats tidigare.
– Det är inte tillåtet för dig att vara här än!
Jag hörde en mörk röst, kände hur jag lyftes upp, den tunga ytterdörren öppnade sig, och innan jag hann fatta vad som hände stod jag utanför kapellet igen. Månen lyste över den ödsliga parkeringsplatsen på vänster sida om kapellet. Till höger om mig hade jag den snötyngda skogen, och framför mig glittrade det öppna fältet vitt. Jag lät blicken svepa över alltihopa en gång till.
Mina egna spår var de enda som syntes i snön.
Story #156
Colin fyller två år idag. Han har som vanligt på sig sin blå keps. Dagen firas med tårta med två ljus i. Hans vän, schäferrn Dida, kommer på besök och hans föräldrar busar extra mycket med Colin just denna dag. Han skrattar tills han kiknar.
Story #155
Right as he put the last piece of the puzzle in place, he realised what he had been making all along was a mirror. He looked at his patchy beard and lined face, happy with the stories that his wrinkles told. It told of many children, a challenging wife, a long and rewarding life. He settled comfortably in his chair, ready for the end of the story.
Story #154
Det var en gång ett spöke med en katt. Dom åt ett pepparkakshus och det bodde en häxa i det. Det var ett jätte stort hus, det var gjort av pepparkakor. Spöket och katten blev fångade av häxan. Häxan gick med spöket och katten till ett fängelse i en vulkan. Sen trillade dom i vulkanen. Fast det gjorde dom inte, dom sprang iväg och häxan ramlade i vulkanen och brann upp. Sen gav ankan dom ett pris.
Häxan hamnade i en lastbil och körde spöket och katten till vulkanen igen. Då fick dom diamanter.
Dom klarade sig men häxan hamnade högt upp i ett träd, och ramlade ner och slog sig.
Snipp snapp snut så var sagan slut!
CLAS 5ÅR