i have a daughter. we are at bedroom now she is sleeping near me, i’m hungry also sleepy and playing a online game on bed from my laptop and listening music with a thick sound. i don’t have enough light and cannot write any more.
– Huma, Istanbul
“All small beasts should have bows in their tails.”
She put down her book and thought it the greatest sentence she’d read all year.
She admired the brain that had constructed it and wondered if her own grey cells were even able to construct anything half as good.
– Oh, if only I was great, she thought and returned to the book. Little did she know that at the same time a small door creaked open in the back of her mind and out peeked her own small beast. Bow in tail and all.
Den starka vårsolen kittlade i näsan på tre upptäcktsresande. Det torra gräset vid dikeskanten dammade upp den gångna vinterns dam i ett moln som glittrade i solen, och kittlade, även det, näsorna. Till sist nös upptäcktsresanden, alla tre samtidigt. Det Farliga Diket skilde husen på Botbygårdsvägen ett från fälten där mammorna, och även papporna lite grann, snart skulle börja vända på jorden och så de första fröerna för våren. Upptäcktsresanden, som vandrade längs med dikeskanten, var på väg till Afrika.
– Jag tycker att Afrika finns i Apträdsdjungeln. Aporna bor i Afrika, förkunnade minsta upptäcktsresanden.
– Men Afrika finns inte så nära. Kolla på jordgloben i barnkammaren, får du se, mellersta upptäcktsresanden argumenterade emot.
Samtidigt var det någonting klargult och lätt som fladdrade förbi resanden. Stora upptäcktsresanden ropade ut förtjust:
– Kolla, en citronfjäril! Vi följer efter den. Citronfjärilar bor i citronträd, och citronträd växer i Afrika.
Vårsnurrig i huvudet fladdrade citronfjärilen hit och dit ovanför det torra gräset längs med Det Farliga Diket. Med den milda vårvinden under sina vingar hamnade den till skogskanten, och flög rastlöst mellan stammarna längre och längre in i skogen, som var full med klibbiga klargröna blad, och fräscha dofter.
Efter sig hade den upptäcktsresanden, lika rastlöst fladdrande de med.
Bofinkarna hejade på dem med sin sång, medan upptäcktsresanden kanade sina byxbak fuktiga på mossiga klippor, hoppade med kippande stövlar från sten till sten, och klättrade tappert över fallna granstammar. Citronfjärilen försvann.
– Lätt för den, bara att flyga, och strunta i hur svårt det är här på backen, fnös stora upptäcktsresanden harmset, samtidigt som hon halade upp minsta upptäcktsresanden på tallen, som hade fallit tillsammans med alla granar under den stora vårstormen. Upptäcktsresanden balanserade längs med hela tallstammen, fram och tillbaka, klättrade på den uppåt pekande roten, och upptäckte något som glimmade under den.
Guld! Under den fallna tallens rötter gömde sig stora klumpar av kattguld.
Upptäcktsresanden grävde, släpade och stånkade. Guldet tvättades noggrant i den närliggande bäcken och ställdes på tork i en solfläck på den fallna tallen. Minsta upptäcktsresanden föll i drömmar:
– Man kan säkert köpa hundra kilo godis med en så här stor hög av guld. Jag vill i alla fall ha lakrits, fruktnallar och påskägg av choklad, sådana med en ring inuti.
– Men, tokunge. Det går inte att köpa påskägg, inte ens med guld. Dem får man, konstaterade mellersta upptäcktsresanden och började fundera, huruvida det var påskharen, eller häxan, som delade ut äggen. Stora upptäcktsresanden var säker på att hon hade sett Häxan i Mjölkboden.
– Hon var alldeles krokig, och hade ett blommigt huckle och ett randigt förkläde på sig, och hon tittade på chokladäggen vid godishyllan. Hennes katt väntade utanför, men kvasten hade hon lämnat hemma.
– Åå, vad jag är hungrig, började mellersta upptäcktsresanden precis, när lilla upptäcktsresanden skulle kräva svar på frågan: OM det nu finns chokladägg i Mjölkboden, VARFÖR skulle man då inte kunna köpa dem med guld? Nu ändrade hon sig:
– Jag med, jag är hungrigast i världen, vi går hem och äter.
Tanken på alla läckerheter hade fått dem hungriga. Upptäcktsresanden samlade noggrant ihop all sitt guld och vände sig mot … vart? Det syntes björkstammar, det syntes granstammar och det syntes tallstammar. Det syntes stubbar, stenar, och en bäck. Men åt vilket håll var hemmet? Underläppen på lilla upptäcktsresanden började darra.
– Jag kommer att svälta ihjäl!
– Ingen fara, tröstade stora upptäcktsresanden:
– Man ska krama ett träd och äta vitmossa, om man är vilse i skogen.
Stora upptäcktsresande grabbade tag i en handfull mossa i munnen och satte igång att tugga energiskt för att övertyga sina medresande. Dessa kramade en var sin tall och följde proceduren misstänksamt:
– Vi väntar lite och ser hur det blir med henne, innan vi provar själva.
– Jag tycker att hon har tuggat på i evigheter, vitmossan ska väl sväljas också, om den ska göra någon nytta?
– Du kanske ska ta lite vatten från bäcken, så blir det lättare att svälja, instruerade lilla upptäcktsresanden.
Stora upptäcktsresanden knäböjde intill bäcken, grimaserade, hostade och harklade. Vältuggat vitmossa flöt iväg med bäckens virvlar i rask takt neråt, mot havet. Knallröd i ansiktet hostade stora upptäcktsresanden en stund till, reste sig sedan upp och sade lugnt:
– Vi går hellre hem. Vi följer bäcken. Den slutar i havet, och vid havet ligger Botbygårdsvägen ett.
Med plaskande stövlar vandrade de rika upptäcktsresandena hem. Där väntade några chokladägg på dem. Var det påskharen, eller häxan, som hade lämnat dem?
– Saila, Kil
Ulla Bella gick i den mörka skogen, i den mörka skogen träffade Ulla Bella en talade fågel som var grön och mörksvart. Fågeln var jätte tråkig och Ulla Bella tackade för sig. Ulla Bella gick vidare i skogen och träffade talade kossa som hette Lova. Lova hade jätte dålig humor, hennes skämt var uttråkande.
– Ida, Västerås
Jag träffade en 4-årig tjej i garaget som gick runt ensam och jag stannade till för att fråga om hennes föräldrar och vart hon bodde. Hon ville inte säga något om sina föräldrar så jag pratade och lekte med henne ganska länge och försökte få ut något så att jag kunde hjälpa henne hem. Hon var en väldigt söt, snäll och bestämd flicka, en av de underbaraste människorna jag träffat.
Vi spenderade flera timmar med tillsammans och allt vi egentligen gjorde var att sitta i en trappa och prata och leka. Tiden rann iväg fort och vi hade väldigt kul tillsammans. Efter flera timmar ropade tjejen “Mamma!” när en ung kvinna kom för att gå förbi i trappen till sin lägenhet.
Mamman såg lite chockad ut och svarade inte till dottern och jag nämnde då att jag har spenderat några timmar med hennes dotter för att jag var orolig och hoppades att det gick bra. Till svar får jag “Vad vill du mig?” varpå jag förklarade att jag stött på en liten flicka och jag blev orolig över att hon var ensam ute i flera timmar så jag ville att hon skulle komma hem säkert. Mamman svarade med en ledsen ton att jag skulle följa med upp till lägenheten.
Vi tre gick tillsammans upp till deras lägenhet som var en mycket ljus och färgglad lägenhet med massor av leksaker och annat mysigt.
Jag spenderade en stund till med dottern medan mamman kollade på tv och verkade allmänt ledsen. Jag och dottern lekte kurragömma och när det var min tur att hitta henne letade jag runt överallt i lägenheten utan att finna henne. Tillslut kom mamman och sa till mig med en gråtande röst:
“Du kommer aldrig hitta henne igen, hon har varit död i ett halvår”
Samtidigt som jag fylls med känslor av sorg och svek börjar hela lägenheten mörkna, alla leksaker börjar försvinna och en trist, grå och dammig lägenhet med utslitna och ovårdade möbler är allt jag ser. Allt jag kunde tänka på just den stunden är att jag vill träffa tjejen igen! Jag insåg att jag spenderat flera timmar med ett spöke och det enda jag ville var att kunna se den underbara flickan igen!
– Dave, Karlstad
for long time ago a boy took candy from an old man and give it to a girl he lik and he Think she like him too and thats great so now he takes candy and give it to her every day.
but one day the old man se the boy and he be so angry so he cheated the boy to the candy was the most delicious sweets in the World but really it was so hard that when you ate it got all over his face roared
– Terese, Västerås
Det var ju en solig dag när JB skulle komma hem till faster linda o hon dog när hon hade dött så fick JB alla hennes pengar 50000000000 kr o han behöver aldrig jobba eller gå i skolan i gen. men han ville få ett jobb så han börga om i skolan.
–Agnes Westberg Karlander, Västerås
Me and my husband are friends from summer house. İt took a long time to be lovers, i didn’t want because we were living in different cities. Later we started our relationship, he moved to my city. And then we got married 3,5 years ago. And now we’re expecting a babyboy 🙂 next month he’ll be born 🙂
– BEGUM GUNPINAR MERT, Istanbul
Once upon a time there were many kangaroos . They were the most famous animals in Australia. Sometimes people didn’t kill them, sometimes they dead. They were big, brown and white. They sleep in the day, and they are awake in the night. They are really scared because they hunt them.
– Hassan, Västerås
Malte är en liten pojke på snart tre år. Till sin födelsedag önskar han sig en robot mest av allt och när han ser bilder i barnböcker och i filmer på robotar så skrattar han, blir glad och fascineras. Det är ikoniska robotar med fyrkantiga huvuden, antenner och stora ögon som han gillar. Barnsliga och klassiska. Han låtsas också att hans dockor är robotar. Han gillar även att leka och gömma sig och saker i en koja/en riddarborg i vardagsrummet. Han favoritfärg är svart. Men han gillar också starka färger. Och sin kusin Bella.
– Sara Larsson, Malmö
