Story #38

Eftermiddagssolen värmde på Botbygårdsgatan1. Jag tog tre trappor i taget nerför trappan från tredje våningen. Mitt i bästa leken hade jag varit tvungen att gå hem och äta. Vi hade lekt sjörövare som hade hamnat i århundradets storm. Gungorna var vårt skepp. Ju högre några av sjörövarna gungade, desto högre var vågorna som angrep skeppet. Vi andra klättrade i skeppets master, alltså gungställningens ben, och spanade efter en öde ö.

Precis i värsta stormen var maten klar och jag var tvungen att lämna sjörövarskeppet. Och nu låg gården öde. Jag spanade runt, och såg till sist någonting rött som skymtade inne i min bästa räddningsbuske. Jag sprang fram och kröp in i busken. Där satt alla sjörövarna! Genomblöta och frusna var de.

– Såg du min pappa, eller farbror Tilles? frågade Maria oroligt.

– De är nog arga på oss. Sjörövarskeppet sjönk så vi simmade i land på en öde ö. Då kom jag på att det ska regna och storma på ön, så jag sprang hem och öppnade badrumsfönstret.

Maria bodde på första våningen. Alla sjörövare hade samlats under hennes fönster, och hon hade startat duschen. Duschslangen räckte precis ut genom fönstret och stormen fullkomligt öste ner regn på sjörövarna. Ända tills Marias pappa kom hem. Nu satt de där modfällda och blöta. Minsta sjörövaren hackade tänder:

– Jag fry-y-y-ser!

Då kom jag på något:

– Vet ni vad, när jag gick förbi soptunnorna nyss, såg jag att någon har slängt en stor madrass. Vi kan dra fram den och leka cirkus! Då blir ni varma och torra.

– Jaa, ropade minsta sjörövaren, och såg framför sig hur hon skulle göra en trippelvolt på madrassen.