Story #218

Dörren till barnkammaren på Botbygårdsvägen ett knarrade när storasyster gläntade på den.

– Vart ska du, jag vill med, viskade mellansyster. Lillasyster vaknade, ett rufsigt huvud stack fram under täcken:

– Är det morgon nu? Jag kommer med!

Beslutsamt grävde lillasyster sig fram genom ett virrvarr av täcken. Tillsammans smög systrarna genom vardagsrummet och hallen till köket. Rejäl Frukost. Barn behöver en Rejäl Frukost för att orka, hade Mamma lärt dem.

– Jag tycker att puffar är en Rejäl Frukost, bestämde mellansyster.

– Men är det Veckoslutet nu? Puffar äts ju bara på Veckoslutet, undrade lillasyster. Storasyster funderade ett tag.

– Ja, det är Veckoslutet nu, föräldrar sover länge på Veckoslutet.

Storasyster drog fram stolen och ställde den framför köksskåpet, klättrade upp på den, ställde sig på tårna och lirkade ner paketet med puffarna från översta hyllan. Det utbröt en kort diskussion om huruvida det var även en Bastudag idag, och är det möjligt att dricka Bastudrickan redan på morgonen, före bastun. Flickorna bestämde, att det gick bra att dela på en flaska Appelsindricka. Beslutet följdes av en mycket noggrann procedur; storasyster hällde dricka i tre lika stora glas, försiktigt, lite i taget, så att alla skulle få lika mycket. Lillasyster fick välja glas först och storasyster sist. Alla var nöjda, och tyckte att de hade fått glaset med mest dricka i.

Stämningen var glad när flickorna njöt av sin frukost, och bytte sedan nattlinnen mot lätta sommarklänningar. I hallen uppstod ett problem. Ingen av systrarna var speciellt duktig på att knyta skor. Gemensamt bestämde de att gå ut barfota.

– Skorna är en onödig uppfinning på sommaren, tyckte storasyster och öppnade beslutsamt ytterdörren. Stentrapporna som ledde dem tre våningar ner till gården kändes lena under de bara fötterna, när flickorna tumlade ut.

– Kolla här, det går att göra spår på gräsmattan! Glatt drog lillasyster sina fötter genom det daggvåta gräset.  Ett tag skapade systrarna kringelikrokiga stigar på gräsmattan innan de riktade sina steg mot skogskanten, där det växte yviga buskar av vildhallon.

– Jag vet! Vi gör en frukostfest på Slottet vid den Platta Stenen. En prinsessornas frukost, log storasyster.

Ivrigt satte prinsessorna i gång med arbetet. Frukosten dukades fram på den flata stenen vid skogskanten: Hallonen och blåbären som hittades i skogens skafferi placerades varsamt i skålar hopflätade av lönnlöv. Ett stort löv från hästhov fick tjänstgöra som fat för smultron och harsyra. Storasyster och lillasyster samlade ihop dagg från daggkåporna i bägare gjorda av blåklockor, medan mellansyster skuttade iväg till Mammas grönsaksland. Där hittade hon både sallad och ärtor, samt morötter som hon tvättade noggrant vid havets strand.

Festfrukosten var färdig, men först behövdes det blommor till prinsessornas hår. Alla vet, att prinsessor är fina redan vid frukost. Blommorna hade en benägenhet att ramla ner från storaprinsessans och mellanprinsessans hår, medan de satt fast fint i lillaprinsessans virrvarr till frisyr.

– Vi gör en trollfrukost istället, bestämde sig storaprinsessan, rufsade till sitt hår, och fick blommorna att stanna fint på sin plats.

Ackompanjerad av sång och skratt njöt trollen av sin frukost, och ställde sedan till med en vild dans i skogen; Mellan tallarnas ståtliga stammar, över stubbar och sten, genom täta dungar av små granar studsade trollen medan mossan sviktade mjukt under deras fötter. Svettiga stannade trollflickorna vid den Stora Stenen; Vad skönt det skulle vara med en simtur! Stortrollet ledde sin skara av troll mot hemmet.

– God morgon mina gullungar, hälsade Mamma glatt, när trollen dundrade in, för att hämta sina baddräkter och handdukar.

– Frukosten är klar.

– Vad då frukosten? Vi har redan ätit frukost två gånger.

Trollen var förbluffade. Stortrollet tittade på gökuret som tickade hemtrevligt på köksväggen, och förkunnade sedan vist:

– Klockan är ju redan halv tolv, det är dags för lunch nu.

Mamma tittade på sina små troll och log:

– Eller så är klockan sex, om man tittar riktigt noga.

– Saila, Kil