Story #171

Från gården på Botbygårdsvägen 1 ledde det en brant backe ner till soptunnorna. Det var vår i luften, men fortfarande vinter, med en massa snö, på marken. En märklig del av Vinter- OS pågick för fullt i Soptunnebacken. Först hade deltagarna trampat ner all snö på backen till en hård yta. Därefter användes det byxbakar till att polera ytan glansig och fin. När den största poleraren hade fått hål på byxorna togs ett beslut att fortsätta arbetet med vantarna. Efter idogt polerande blev backen klar för de Olympiska Spelen.

Störtloppet med inslag av isdans kunde börja. Den största isdanserskan stod och kanade med sina vinterskor halva backen ner, och hann till och med göra en piruett, innan hon ramlade. Den mellersta isdanserskan tog sats och störtade nerför backen. Hon stod halva vägen, gjorde en volt och kanade liggandes ner resten av den hala banan. Den minsta isdanserskan satsade på störtlopp på alla fyra. I faslig fart kanade hon ner, och blev sedan liggande still på mage i slutet av backen.

Alla deltagare på de Olympiska Spelen rusade ner. Den största isdanserskan frågade oroligt:

– Hur gick det, lever du?

– Så klart jag gör! Den minsta isdanserskan vände sig på rygg, skrattade, och sa:

– Det var ju en KONSTPAUS. Fattar ni väl.

I det samma kom tant Maja runt hörnet uppe på gården. Städrocken flaxade runt de strumpbyxeklädda benen när tant Maja trippade fram i sina tofflor. Sedan satte hon fart. Med en soppåse i vardera handen kanade hon nerför OS-banan, tappade en toffel halvvägs, fortsatte att kana stående på ett ben, och omfamnade hårt en tillmötesgående soptunna i slutet av banan, medan soporna flög glatt åt alla håll!

– Hon vann, helt klart, muttrade den största isdanserskan snopet.

Samma kväll samlades papporna på Botbygårdsvägen 1 med sina spadar på gården. OS-tävlanden fick klä sig varmt och gå ut, fast det var mörkt och minusgrader och dessutom egentligen läggdags. Papporna hade jobbat hårt, och fått hjälp av farbror Tilles, gårdskarlen, med vattenslangen. En lång isbana med höga kanter slingrade sig från gården ut till fälten där mammorna odlade blommor och grönsaker på sommaren. Papporna puttade på de barnfyllda pulkorna så de åkte i en hiskelig fart ner till mammorna, som bjöd på varm saft, snöt små näsor och övervakade åkandet, så ingen skulle bränna sig på facklorna, som kantade hela den långa, härliga isbanan. Det var de bästa Olympiska Spelen någonsin!