Story #119

Bastun var färdigvärmd för kvällens första familj på Botbygårdsvägen 1. Av de femtiotal familjer som bodde i huset fick alla som ville en var sin timme, en kväll i veckan, i den stora bastun i husets källarvåning. Eftersom detta var i Finland, där alla fick lära sig bastubadandets ädla konst redan i sin mammas mage, var det naturligtvis alla familjer, som utnyttjade bastun. Vår familj hade tiden på onsdagskvällar, mellan fem och sex.

Jag och mina systrar stod startklara i hallen, iklädda i varsin färgglad badrock i frotté. Mamma hade designad och sytt rockarna, de var utrustade med stor huva där bak, och en praktisk dragkedja, samt stora fickor där fram. I fickorna hade vi våra Barbie-dockor, för tillfället klädda i små badrockar av samma tyg som våra egna. Så fort mamma hade gett klartecken rusade vi ut ur lägenheten, nerför trapporna, ända ner till källargången. En lång, mörk korridor, kantad med smala dörrar till varje lägenhets förvaringsutrymmen, ledde till tvättstugan och bastun. Allehanda rör, en del smala, andra tjocka, ringlade sig fram längs med korridortaket och gav ifrån sig mystiska gurglanden.

På grund av mörkret var det svårt att se de farliga luckorna på golvet i korridoren. Alla barnen på Botbygårdsvägen 1 visste, att det bodde grymma, eldsprutande drakar under luckorna. Det räckte att nudda på luckan, så skulle den öppna sig, och släppa ner det stackars offret till drakens bo i Underjorden. Här gällde det att springa fort, och hoppa rätt. Tofflorna klapprade mot det hårda cementgolvet när vi sprang!

Jag hann först till bastudörren. I det samma hördes ett hjärtskärande skrik från minsta bastubaderskan! Hade hon blivit offer för drakarna? Jag vände mig om och fick se båda mina systrar stå paralyserade vid en av luckorna. På luckan låg minsta bastubaderskans Barbie!

– Hon kommer att dö!

Mina systrar ylade i kör medan jag sprang tillbaka till dem. Uppenbarligen var dockan så lätt, att luckan inte öppnade sig. Nu gällde det att agera fort, innan draken fick vittring om sitt byte och rusade upp genom luckan! Jag tog ett rejält tag på minsta bastubaderskans morgonrock. Min andra syster grabbade sina händer fulla med min badrock. Vi spjärnade emot med våra fötter allt vad vi orkade medan minsta bastubaderskan böjde sig försiktigt ner mot luckan.

Vi lyckades! Barbien blev räddad från sitt hemska öde. Snart satt vi, och Barbiedockorna, i bastuns ljuva värme och med en gång fylldes bastun av glad diskussion om huruvida drakar tycker om barbiekött, och om drakarnas eld var varmare än elden under det gamla gaseldade bastuaggregatet som hummade där vid bastulavarna.